Helvetesdagen!

asså fan, gårdagen var ett stort jävla skämt och typ den värsta dagen på mycket länge. Och då menar jag mycket läne, för dom andra dagarna som har varit dryga har inte varit nånting mot igår.

började ju med en heltrevlig dag i uppsala och sen kom krull&tott och hämtade mej så jag fick sova hemma hos mor och far. Vaknade pigg som en nötkärna, fast med en baksmälla som itne var av denna värld. efter höststädning i trädgården så åkte vi ner på stan och här började min irritation lite smått. Massvis med pensionärer på loppmarknad, ett helvete helt enkelt. och sakta men säkert när jag hade träffade krull&tott för en lunch så kom ångesten för att åka tillbaka till borlänge fram. När jag kommit hem igen för att i stort sett hämta väskan och åka till tåget så bröt det ut ordentligt. efter ett tappert försök med pepptalk fårn päronen var jag ju ändå tvungen att åka hem men inget känndes bra. smyg grät typ hela vägen och ja jag är patetisk men fan va illa det känns. efter andra bytet med tågen träffade jag elin och efter en kvart på tåget så är det nån jävel som bestämmde sej föra tt nej jag vill inte leva längre, vi hoppar framför det här tåget så vi väntade i avesta i över 2 timmar innan vi fick åka buss till borlänge som tog ytterligare en timme. Hade tänkt att åka förbi en kines restaurang och kpa med mej god mat hem och försöka få upp humöret men nej så kul skulle vi inte ha för då är det nån jävel som har varit på min cykel så jag får inte upp låset så efter panikringningar till mamma så tog jag en taxi hem och sket i att äta och var hur jävla hungrig som helst men nej jag skulle inte äta det var mitt straff för att jag ahde haft en sån jävla dag. Typ. men nu imorrse kom danne och skjutsade upp mej till stationen coh hämtade cykeln så nu är den hemma och ett nytt lås på. Men fan va jag ska låsa in mej och aldrig mer komma ut. visst fan är det en svacka allt. och djup är den.

fast det fanns ju faktiskt en komisk sak med gårdagen. på förmiddagen satt jag och mamma och pratade om självmord hit och dit. och vad hände sen då? nån hoppade framför tåget. som mor min just sa, vi är nog lite synska trots allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback