*1923-06-11 - 2008-03-27
Alla visste att det var nära. Men det spelar ingen roll om man hade en aning, det gör lika ont ändå. Imorrse, den 27 mars klockan 4:48 gick Lennart Gustafsson min kära morfar vidare från oss.
Det enda jag ser framför mig just nu är när du kom med gocen varje eftermiddag när jag kommit hem från skolan, tjabo sprang ut för att få sina godisar som du alltid hade i dörren på bilen. Hur du kliver ur bilen med din keps på och sedan sitter hos oss resten av eftermiddagen för att bara umgås. Det var nu ett par år sedan, då var vi ont anande om hur mycket smärta du skulle få gå igen dina sista månader i livet.
Varje gång jag har kommit hem från Borlänge är det dig jag har åkt till först av alla. För jag vet hur mycket du vill komma ut och även fast du egentligen inte behövde handla så tog vi oss en sväng på maxi och sen åkte vi "hem till fanna" och fikade vilket gör en utflykt fullbordad i dina mått mätt.
En sak som jag aldrig har förstått är hur du alltid har kunnat äta så jävla mycket lingonsylt...haha, varenda gång vi har varit ute har du behövt mer lingon. Nog för att du älskar god mat och aldrig någonsin skulle säga nej till en gustafs-korv men den mängden lingon alltså. :)
Nu har jag sån fruktansvärd ångest inför begravningen. Jag vet inte hur jag ska klara mig igenom den. Det kommer säkerligen att vara hur mycket folk som helst. Du kännde alla, du var engagerad överallt. Fast nu kom jag på en annan sak som kommer vara ännu värre, tänk när dödsannonsen kommer i tidningen. Just nu är jag nog ändå inte medveten om vad som hänt, men då är det försent. då kan inte ens nån galen forskare ta dig tillbaka med hjälp av laser eller nåt. känns töntigt att det skulle vara det definitiva, men det känns som att det skulle kunna vara det.
Nej nu måste jag göra nåt annat. få tankarna bort från det här. det kommer aldrig att gå men det är värt ett försök. Jag har så ont i huvudet nu efter alla tårar att jag itne orkar tänka på det mer.
Vila i frid, jag tänker på dig hela tiden.
Mitt liv är ett kaos.
jag coh hanna pratade om vilka minnen man har från de äldre när man var liten. jag fortsatte att fundera på det för mig själv och ja, det finns så mycket. nog för att vindruvorna har en stor roll så börjar det ploppa upp saker hela tiden.
har typ inte sovit nåt inatt och pappa ringde vid halv 7 och sen blev det inget mer sova så ja, den här jävla tentan får vi se hur det går. det vore ju trevligt om jag klarar den ändå eftersom jag inte kommer att kunna göra juridiken på fredag heller. känns rätt drygt med 2 omtentor och sen den där metod kursen som känns som att det kommer att bli ett helvete. plus allt annat.
nej nu ska jag försöka sluta tycka synd om mig själv. måste göra lite mat...
det enda pussitiva just nu är fredagen och att jag äntligen har min älskade tusse hemma.
uppsala på fredag
vi visste ju att några fingrar var döda på honom och att de skulle ta bort dom men idag när mamma och anders var där så fick de reda på att han ska operera bort rätt mycket imorrn. idag kunde han inte ens prata.
ska bli så oerhört skönt att få komma hem och träffa mamma.
skönt att det är lite som händer nu så jag har annat att tänka på emellanåt. herrmiddagen bland annat, det kommer bli bra! haha
fast har lite ångest för att åka ändå till göteborg. visst det ska bli askul men skulle kännas otroligt hemskt om nåt skulle hända medan vi är där.
jaja, nu kan jag glädjas lite över att få träffa honom och alla andra på fredag.
har ju iaf humörsvängningar som heter duga. nu klarar jag inte riktigt att dölja allt bakom mitt skratt längre, va man lär känna sig själv under sånna här prövningar. och samtidigt upptäcker jag vilken svag människa jag är.