En era går mot sitt slut
Nu börjar jag verkligen känna att det börjar gå mot sitt slut. Kommer ihåg förra våren när vi satt och hade ångest för att splittras, ja den ångesten innfinner sig kan man säga. Och när man börjar tänka på att det man gör kan vara den sista gången man gör det i Borlänge, eller med alla er här. Det är sorgligt på riktigt. Fick bara en sån känsla nu när jag diskade, diskmedlet spelar på sin sista sträng och jag tänkte att den kan jag ju slänga och köpa ny när jag kommer hem. Då slog det mig att det är bara typ 8 dagar kvar här sen kan jag förhoppningsvis åka hem. Om vi nu inte får fruktansvärt mycket kompletteringar på uppsatsen. LÄSKIGT. Sen vill jag bara säga att Hanna, jag tror fan jag är kär i dig! ;) Att vi har haft så kul under den här våren är ganska otrolig, med tanke på hur stressigt det har varit. en liten kärleksförklaring såhär på eftermiddagskvisten. =)
Dagen sång på min ofrivilliga stereo utan off-knapp (grannen): Devil in disguise
Dagens ord: Digalo (läste dialog fel, många gånger)
Uuusch, jag blir så ledsen när du säger så där! Men Terese... Jag är nog lite kär i dig också ;)Det är ju ett under att vi har haft så kul och inte ens har varit i närheten av att göra slut ;) som idag när du läste godnattsaga för mig, det var ju så mysigt :D
Jag säger bara; Digalong with bee!
flytta inte! alla flyttar och det är skitjobbigt, tror jag ska gråta lite,,, eller nä för det gör jag redan :( men gahhhhh