Teles

jag hade ju inte tänkt att jag skulle skriva här medan vi är borta. men nu känner jag att jag måste börja igen, jag m¨ste börja utrycka mig som enl, inte som vi. Nog för att jag älskar vi som i jag och Kristin, men mitt psyke klarar inte av det. Under de sex månader som vi ahr varit borta har jag upptäckt så många saker hos mig själv som jag verkligen HATAR. Alla har vi småsaker som gör oss till den vi är, jag har upptäckt några av mina mindre smickrande småsaker. Det svåra är dock att förandra det. Som alla vet så är jag ju fruktansvärt emotionell, jag skrattar och gråter väldigt lätt, och nu när jag börjar upptäcka mig själv så är det ganska jobbigt,emotionellt. Jag har min bästa vän här, men på nåt vis känns det som att alla ni från borlänge har påverkat mig i den jag är mer än nåt annat. Därför är det en aning svårt att vara ifrån er, det tog mig dock 1½ år att komma på det.

Jag kan låta bitter, men jag har väldigt roligt här down under. Jag har träffat många människor som jag vet att jag kommer att se igen. Dels alla tjejerna från Sydney, speciellt Helen som är helt underbar. Och sen har i Thredbo så har vi några underbart trevliga männsikor.

Nu har vi ju också bokat vår biljett hem, så vi vet att vi kommer tillbaka. Det känns underbart. Känner på mig att det kommer att bli väldigt svårt att åka härifrån såklart, men herregud va roligt det ska bli. Träffa alla, familjen, andrea, tessan, carro, pojkarna, alicia. ja alla helt enkelt.

Nu ska jag gå och lägga mig, nog för att jag börjar sent imorrn, men det är fullbokat i helgen så kommer garanterat att få en hel del att göra. Sen efter söndag så kommer det att dö totalt, det enda som räddar mina timmar och min lön är att den tredje receptionisten har sin sista vecka nästa vecka, tjooho.

puss och kram